emisens

Idag har jag införskaffat ett nytt spel till Wii. Helt fel tidpunkt på året får jag ändå säga. Spelsäsongen är under vinterhalvåret. För just nu lockar det itne alls att sitta i soffan och spela, inte ens Wii Fit lockar. Efter att jag för några helger sedan försökte sätta igång spelet visade det sig att batterierna i Balanceboard var slut och jag bemödade mig inte att sätta i nya.
Men idag fick jag ett infall att köpa ChickenShoot. Perfekt att ha redo för regniga dagar.

Jag har snurrat in lite lätt på Hoffmaestro den senaste veckan. Ska köpa albumet så fort jag kommer i närheten av en CD-butik (vilket inte är lätt numera). Funderar även på att boka deras kommande album som släpps i slutet av september. Bokar man det på cdon.se kan man få sitt namn tryckt på omslaget inkl. lite annat skoj. Men först ska jag köpa den två år gamla skivan med favoriten Highway man.

It's back. Up and running!
Och vad har hänt i huset och området sedan sist. Allt kan jag inte minnas så klart. Det senaste som hänt är att en ny granne har flyttat in. På bottenvåning har ett djur bytts mot ett annat, från en and till mört, Mörtsjö heter nya grannen. Märkligt namn.
Jag och L. Sundbergs inneboende drar inte riktigt jämt. Vi undviker varandra och skäms nog båda för en kväll då de spelade lite för högt och jag ringde på i morgonrock för att klaga.
Mannen med fotbojan, han ser man ute på vallning ibland. Men mest ser man honom på balkongen, som vanligt. Sedan några månader tillbaka har jag svärmors tunga som kamoflage i fönstret, om jag skulle röra mig där i olämplig klädsel.
Barnfamiljen som jag är bilgrannen med har bytt upp sin gamla Volvo mot en lite mindre gammal Volvo. Och appropå bil och parkering, så hände för två månader sedan det mest makabra jag någonsinn varit med om. Jag backade över en råtta.

Idag står en oerhört krockad Ford återigen felparkerad. Föraren har nog ingen aning om 10-meter från korsning-regeln. Eller så skiter den i det lika mycket som krockskadan på bakdelen av bilen.

Nåväl, L. Sundbergs inneboende och alla andra grannar kan nu undersommartid njuta av min prunkande balkong. Den bjuder på smultron, jordgubbar, tomat i orange, röd och svart färg. Förra årets rosor har överlevt hela vinteri källaren och är nästan lika fina i år. Men mest glad är jag över mina fantastiska solstolar i teak och böljande kroppsform. Väntar bara på en solig helg nu.

Så småningom kommer hela alfabetet och B och C kommer att bearbetas till samma form som A

I morse tittade jag en liten stund på Nyhetsmorgon. Det var julbakning på G precis när jag hör programledarna presentera Mia Öhrn. Jag kände direkt igen detta namnet. Det är ju "författaren" till min Kladdkake-bok. Åh, vad kul tänkte jag, att få se min kladdkake-guru på TV.

Men vilken brud. Så intensiv och gulligull. Man måste uppleva henne för att störa sig på henne. Det var som om hon skulle lära ut bakning till en grupp med fem-åringar men i själva verket talade hon med progrmaledarna som säkert är över 40 år. Hon sjönk lite från guru-piedistalen till bara en hög barstol i ett café.

Efter att parkeringsplatserna gjordes om så har ju jag bytt till en mycket närmare plats och dessutom inte haft någon bil-granne på höger sida. Tills i morse då jag hörde hur någon stod och gasade med sin gamla Volvo. Det var någon som hade problem med att parkera – helt klart. Så ser jag att det är den lilla bohemiska barnfamiljen med sin gamla Volvo 240 kombi, omlackad i svart från att ha varit både roströd och blå för ett år sedan.

Pappan i den bohemiska barnfamiljen sprang jag på i källaren igår eftermiddag då jag rensad ut i mitt förråd och han var mitt emot i deras och grejade.

Och hur kommer det då att jag ägnar ett inlägg åt deras ära angående deras parkeringsplats. Jo, det är min stora rädsla att över huduvtaget stå parkerad bredvid en barnfamiljsbil. Och till råga på allt så är det inte den nyaste bilen och då tänker jag att de är kanske inte de mest försiktiga. Vi får väl se om det blir några svarta lackfläckar på min silverpil. Då säger jag bara – "jag vet var din brevlåda bor".

Igår tog jag upp mitt hemnet-beroende igen. Jag har inte kollat lägenhet på så lång tid att det inte ens finns med i mitt adressfält i Firefox – katastrof! I vart fall så hittade jag en lägenhet i grannhuset. Dock var det både ofräsch kök och badrum men den var på mer än 65 kvm. Utgångspriset passade mig då det var under miljonen och det fanns även balkong. Trots att jag inte har så stort intresse av den ska jag nog gå och kolla. Det är nära och ändå pyttelite intressant. Kanske inte stiger så mycket, men behöver renoveras i alla möjliga rum och har konstig planlösning.

Hittade i lördags ett par svarta jeans på Åhléns. Jag känner att jag behöver ett par svarta. Och dessa jeansen är i samma modell som mina övriga Miss Sixty, tighta, stuprör med kedja vid ficka.

Försökte hitta dem på hemsidan men antagligen är de vårens modell och inte längre aktuella på misssixty.com dock ligger priset fortfarande på 1190 kr. Alternativet är att jag lappar mina Replay som gick sönder i februari. Med en svart lapp och lite textillim kan jag nog förlänge livet på den favoritbrallan som gick sönder efter knappt ett halvår. Problemet var att jag hittade de sjukt billigt på Red Devil, betalade nog 30% av ursprungspriset. Och detta gjorde att jag inte hade mage att gå och klaga även om de var mina favoriter, som jag nu inte använt sedan dess.

Textillim here I come, det ska fixas på lunchen!

Därefter får vi se om det blir ett dyrt jeansinköp. Men jag tror det vore väldigt snyggt till min nyinköpta Killah-blus. Helgens monstershopping kommer presenteras snart. Så även fina bilder från Gunnebo slott och trädgårdar som hade julmarknad i helgen.

Jag skulle så gärna ta en trip över en helg eller långweekend till London. Det har jag velat sedan jag var där sist, sommaren 2008. Många minnen från den gången är otroligt bra men jag vill uppleva mer och annorlunda grejer mot den gången.

Lite shopping i pitoreska style-butiker. Kanske i förorterna. Man tänker lite som bokshoppen i Notting Hill. Eller små söta klädbutiker med söta klänningar. Gator utanför de stora kända som Oxford och Regent.

London-drömmen väcktes åter till liv då jag såg dessa praliner i DV. Just sådant vill jag åka dit för att hitta i små söta butiker. Oxford street lockar väl inte mest, förutom Selfridge som jag skulle vilja lägga en hel dag på. Sist var jag där i 15 minuter på grund av en inte allt för shoppingsugen reskompis, som dock kom hem med flest inköp.

Nyss hemkommen och satt ihop kameran. Fick även en trevlig hög innanför dörren idag – innehållande bland annat DV.
Nu väntar bara några timmar tittande på kameran innan jag kan börja använda den. Det är så hysteriskt jobbigt med batterier som ska laddas i timtal innan elektroniken kan användas.

Bilden är tagen med mobilen. Blev sjukt snyggt för att vara tagen med mobilen. Jag kan bara konstatera att på kamerafronten är det nu fullfjärdrat. Mobilen har bra kamera för snabba tillfälligheter. Komapaktkameran är hur bra som helst när man inte kan ha med sig en stor. Och så har vi nykomligen som jag redan betämt mig för att köpa till ett objektiv till så snart som möjligt, om inte tomten kommer med det vill säga.

Sprang runt som en skållad råtta i alla möjliga klädesbutiker mellan Nordstan och Kompassen under eftermiddagen för att hitta något upptill till julfesten på fredag. Plötsligt säger någon som kommer mot mig rakt framför: Bööh! Jag var ritkigt koncentrerad på en konstig hörna på Sisters som såg ut som REA-hörna men i själv verket var det inte det, tack och lov. Och den som skrämmde livet ur mig var en jobbarkompis. Detta är den andra jobbarkompisen på två gånger då jag är på stan som jag stöter på på en helg.

Konstigt nog tänkte jag innan jag åkte ner till stan att denna stan är för liten för mig nu. Hela centrala Göteborg går att gå igenom på kort tid. Bara någon timme efter dessa tankar så blir jag påmind åter igen. Stan är för liten. Kanske är dax för en flytt!? Stockholm, och jobb på månadsmagasin vore ju en dröm. Men jag gillar inte den staden.

Länge sedan det blev någon uppdatering kring L. Sundberg och dess grannar. Detta är så klart inte för att det inte händer något – tvärt om har  det hänt mycket. För i L. Sundbergs lägenhet har det flyttat in ett nytt par. Säg i ung 20-årsålder. Till en början plinkade de lite på pianot men jag tror att det helvetiska pianot har blivit flyttat.

Hårdrocksspelande grannarna på andra sidan dunkar på. Senast för några helger sedan mellan 22 och 00 på natten. Efter 5 dunkar i väggen och två knackningar med paraplyt på deras fönster så hände ingenting. Ljudet låg på samma höga nivå.

Idag var jag i bageriet för första gången på två veckor. Och där var jag inte ensam. Trots en höjning av priset. Numera kostar 10 frallor hela 30 kr! Och jag kan förstå de, även om jag emellanåt sponsrat med mer än vad jag behöver. Dock så brukar de ju skicka med lite extra frallor i min påse. Så jag får väl ta på mig ansvaret för höjningen av priset.

I helgen står lägenheten brevid L. Sundberg tom. Och det grämer mig lite att jag sent igår efter läggdags kom på att jag bar ut balkonglådan till trappuppgången. Man får nämligen inte ha några lösa saker i trappuppgången. Och där ska min blomlåda stå hela helgen på grund av att jag glömde bära ner den till källaren igår. Jag hoppas inte de nya hyresgästerna i L. Sundbergs lägenhet är några vandalar för då lär jag få köpa ny blomlåda och nya fina rosor även nästa år.

Det är egentligen en hårfin gräns emellan de två alternativen när man tänker efter. Hypade klädkedjor som H&M, GinaTricot och liknande, snart även Zara har ganska hög status bland kidsen. Alla vet vart ifrån plagg på en tjej eller kille kommer ifrån om det är kläder från H&M eller tidigare nämnda. Men vem sjutton vet om man har en kofta från Hilfiger, Gant eller liknande. Odd Molly sticker dock ut och det vet "alla" tjejer när en kofta eller liknande kommer därifrån. Så varför köper man få en kofta för 1400 itället för 400. Är det för att man själv ska känna att det är lite lyxigare, styla för andra eller någon helt annan anledning.

To be continued