Hem - hemma, Tur och retur
I fredags eftermiddag satte jag mig på tåget för att åka hem. Hem till mor och far.
Jag skulle för en gång skull besöka bistron på tåget. Jag rör mig ogärna mellan vagnarna, särkilt numera då de satt in 1900-talets vagnar mellan mina destinationer - igen. Jag hade tur då en lite kille gick framför mig och banade väg mellan de läskiga och skakiga ihopsättningarna. Väl framme vid bistron verkade kön gå åt alla håll. Jag ställde mig ock i rätt ända, men lillkillen ställde sig i den andra. Jag läste grundligt på menyn vad jag skulle växla in mot mina värdecheckar. Efter tre personer framför mig är det min tur. Energimål för fröken - med varm choklad.
Kassörskan börjar då få problem med kassan, datorn plingar varningsljud och hon blir mer frusterade efter alla försök att få upp kassalådan. Men jag vinkar med min värdecheck som ändå inte går att få växel på. Och efter jag gått ett par steg ber hon de som väntat efter mig om ursäkt för att hon måste stänga bistron.
Lillkillen springer tätt efter. Och jag börjar fundera om jag ska vara så schysst och fråga om han vill ha något på min SJ-bricka. Men jag tar och håller trut och känner mig dummast i världen. Det var egetnligen han som skulle fått den sista beställningen men det blev inte han för han ställde sig i fel sida av kön.
På vägen från hem till hemma gör jag samma sak igen. Beställer samma sak - fast denna gången fick jag även en lite mjölkchoklad också.
När jag sitter där och läser sida efter sida i tredje boken av Gossip Girl och några avsnitt om Blair's försök att skriva uppsats om Audrey Hepburn så känns det som det är 1930-tal och allt är svartvitt. Det är antagligen det gammalmodiga tåget som framkallar känslan.
Tidigare under dagen har jag startat min andra blogg. Den kommer bli mer nichad och har inspiration från mina favoriter inom tjejserier och skribenter i just dessa serier. En dröm är så klart att den ska bli lika stor som mina inpirationskällor, men det är som sagt en dröm.
Jag skulle för en gång skull besöka bistron på tåget. Jag rör mig ogärna mellan vagnarna, särkilt numera då de satt in 1900-talets vagnar mellan mina destinationer - igen. Jag hade tur då en lite kille gick framför mig och banade väg mellan de läskiga och skakiga ihopsättningarna. Väl framme vid bistron verkade kön gå åt alla håll. Jag ställde mig ock i rätt ända, men lillkillen ställde sig i den andra. Jag läste grundligt på menyn vad jag skulle växla in mot mina värdecheckar. Efter tre personer framför mig är det min tur. Energimål för fröken - med varm choklad.
Kassörskan börjar då få problem med kassan, datorn plingar varningsljud och hon blir mer frusterade efter alla försök att få upp kassalådan. Men jag vinkar med min värdecheck som ändå inte går att få växel på. Och efter jag gått ett par steg ber hon de som väntat efter mig om ursäkt för att hon måste stänga bistron.
Lillkillen springer tätt efter. Och jag börjar fundera om jag ska vara så schysst och fråga om han vill ha något på min SJ-bricka. Men jag tar och håller trut och känner mig dummast i världen. Det var egetnligen han som skulle fått den sista beställningen men det blev inte han för han ställde sig i fel sida av kön.
På vägen från hem till hemma gör jag samma sak igen. Beställer samma sak - fast denna gången fick jag även en lite mjölkchoklad också.
När jag sitter där och läser sida efter sida i tredje boken av Gossip Girl och några avsnitt om Blair's försök att skriva uppsats om Audrey Hepburn så känns det som det är 1930-tal och allt är svartvitt. Det är antagligen det gammalmodiga tåget som framkallar känslan.
Tidigare under dagen har jag startat min andra blogg. Den kommer bli mer nichad och har inspiration från mina favoriter inom tjejserier och skribenter i just dessa serier. En dröm är så klart att den ska bli lika stor som mina inpirationskällor, men det är som sagt en dröm.
Fajten om ljudet
För några veckor sedan hjälpte jag mina grannar så att de fick in sitt jättelika piano i lägenheten. Något som jag inte trodde skulle påverka mig mer än i max 30 minuter.
Till en början tyckte jag självklart att grannens pianoplinkande var fint. Men när man sitter en tisdag kl 21.00 och försöker njuta av Desperate Housewives och helt plötsligt behöver höja volymen från normala 20 till 30 då står mani nte ut så länge till.
Igår, lördag eftermidag, skulle jag börja göra mig iordning för kvällens festlighet - och vad hör jag. Pianoplinkande! Deprimerande pianoplinkande - samma melodi som VANLIGT!
Jag sätter igång den tyngsta rock min iPod innehåller och hoppas på att hon lägger ner, att hon fattar vinken. Mellan min låtar, på högta antändiga volym, hör jag truddeluttandet så klart. Hon fattar inte.
Idag, söndag eftermiddag, är jag hemma efter en runda i Partille och sätter igång iPoden där den slutade på förmiddagen - riktigt hård rock. Och vad hör jag mellan mina fina låtar - pianojävlatruddeluttande!
Kampen om ljudet är igång!
Till en början tyckte jag självklart att grannens pianoplinkande var fint. Men när man sitter en tisdag kl 21.00 och försöker njuta av Desperate Housewives och helt plötsligt behöver höja volymen från normala 20 till 30 då står mani nte ut så länge till.
Igår, lördag eftermidag, skulle jag börja göra mig iordning för kvällens festlighet - och vad hör jag. Pianoplinkande! Deprimerande pianoplinkande - samma melodi som VANLIGT!
Jag sätter igång den tyngsta rock min iPod innehåller och hoppas på att hon lägger ner, att hon fattar vinken. Mellan min låtar, på högta antändiga volym, hör jag truddeluttandet så klart. Hon fattar inte.
Idag, söndag eftermiddag, är jag hemma efter en runda i Partille och sätter igång iPoden där den slutade på förmiddagen - riktigt hård rock. Och vad hör jag mellan mina fina låtar - pianojävlatruddeluttande!
Kampen om ljudet är igång!
Yrar
Tog mig i kragen vid lunchtid och gav mig ut på en mycket lugn promenad. Hade nog behövt en käpp att stödja mig mot kändes det som. Men som planerat tog jag mig runt nästan hela runda och sedemera in på Coop för lite inhandling av färskvaror. Köpte med två triss också eftersom jag tidigare på förmiddagen sett en vinna 50 000 i månaden i 20 år, totalt 12 miljoner kronor. Så nu sitter jag här - kanske helt ovetande om en ekonomisk trygghet, men så tänker man ju alltid.
Efter Coopbesöket stack jag in på Systembolaget för att köpa med två små vinflaskor för att inte ha med för mycket ikväll eftersom jag inte känner mig hundra. Så när jag väl ska ställa upp flaskorna på bandet slår det mig att jag tänkte att jag inte behövde körkortet när jag bara skulle handla på Coop.
Jag: - Jag kom precis på att jag glömt mitt leg.
Kassakillen: - Aha, jag hade nog tänkt fråga dig om det.
Jag: - Jaha, så du tror inte att jag är över 18, eller 20 är det man ska vara här.
Kassakillen: - Nä, jag måste se leg. Men ställ flaskorna här om du hinner tillbaka.
Jag: - Ja det kan jag göra (bullshit att jag kommer tillbaka och förnedrar mig igen)
Folk bakom undrade nog vad jag försökte med eller om jag var helt snurrig i pallet.
Och ja, jag var väldigt snurrig.
Och nu är klockan passerad Systembolagets öppettider och jag får ta med mig en stor flaska till kvällens festlighet - så synd!
Efter Coopbesöket stack jag in på Systembolaget för att köpa med två små vinflaskor för att inte ha med för mycket ikväll eftersom jag inte känner mig hundra. Så när jag väl ska ställa upp flaskorna på bandet slår det mig att jag tänkte att jag inte behövde körkortet när jag bara skulle handla på Coop.
Jag: - Jag kom precis på att jag glömt mitt leg.
Kassakillen: - Aha, jag hade nog tänkt fråga dig om det.
Jag: - Jaha, så du tror inte att jag är över 18, eller 20 är det man ska vara här.
Kassakillen: - Nä, jag måste se leg. Men ställ flaskorna här om du hinner tillbaka.
Jag: - Ja det kan jag göra (bullshit att jag kommer tillbaka och förnedrar mig igen)
Folk bakom undrade nog vad jag försökte med eller om jag var helt snurrig i pallet.
Och ja, jag var väldigt snurrig.
Och nu är klockan passerad Systembolagets öppettider och jag får ta med mig en stor flaska till kvällens festlighet - så synd!
Beaglekillen
Igår var jag ute och gick i Eriksberg. När jag skulle gå hemåt satte jag mig isället på en av bänkarna precis vid vattenlinjen. Kl var 12.03. Efter en kort stunde kommer en hund gående och i kopplet håller en kille. Hunden är hur söt som helst och jag känner igen beaglen, jag såg den nog i slutet av förra sommaren. Men jag tänkte inte mer på det.
12.17 går jag hemåt. Innan jag svänger förbi Sushi-stället och ska passera den stora trappan ner till havet så ser jag beaglen. Men även killen med kopplet i handen.
Så jag tänkte att jag gör samma sak idag fast då satte jag mig på trappan 12.17. Och en timme senare lämnar jag trappan för varken beaglen eller killen har dykt upp. Jag går motsatt håll idag och kommer bort till cafeet i Sannegårdshamnen - tar en räksallad och hör en unge skrika under hela tiden. Sedan går jag hem - lugn och ro på stekhet balkong.
12.17 går jag hemåt. Innan jag svänger förbi Sushi-stället och ska passera den stora trappan ner till havet så ser jag beaglen. Men även killen med kopplet i handen.
Så jag tänkte att jag gör samma sak idag fast då satte jag mig på trappan 12.17. Och en timme senare lämnar jag trappan för varken beaglen eller killen har dykt upp. Jag går motsatt håll idag och kommer bort till cafeet i Sannegårdshamnen - tar en räksallad och hör en unge skrika under hela tiden. Sedan går jag hem - lugn och ro på stekhet balkong.
