emisens

I huvudet har jag redan förberett detta inlägg och tankarna går att det ska bli det bästa hittills. Men min anslutning till bredbandet visar bara ”Fail to connect”.

I huvudet snurrar också dagens påbörjade projekt. Jag ska visa skisser imorgon på dagens uppstartade men jag och M ska även visa upp skisser på ett två veckor gammalt projekt som legat på is som sedan gått i en inte helt ovanlig riktning. Fram och tillbaka med många kockars inblandning.

M gillar de gamla skisserna och vi hoppas nog på att det ska bli någon bra blandning av alla möjliga förslag som det inte helt oväntat brukar bli – vi tar lite bra bitar från alla och gör det något perfekt på de premisser vi fått. Eftersom briefer inte är vårt företags starka sida så blir det ofta mycket skissande på helt felaktiga tankegångar. Vad A säger till B blir en helt annan sak hos C. Det var underbart den dagen i mitten av mars 2009 då vi fick en två A4-sidor lång brief. Och skisserna blev därefter – genomtänkta!

Men vad händer då om både det lite äldre projektet blir helt skrotat och även det uppstartade från idag. Jag brukar inte har svårt för att ”kill my darlings”. Men mitt ibland dessa har jag en riktig loverboy och den glömmer man inte så lätt. Komiken lyser på förstasidan och jag hoppas fler än jag gillar den. Att man ändrar sin inställning till en maffig logga och går på budskap.

Idag har jag funnit en ny darling: Dior Cherie Eau de toilette

I fredags eftermiddag satte jag mig på tåget för att åka hem. Hem till mor och far.
Jag skulle för en gång skull besöka bistron på tåget. Jag rör mig ogärna mellan vagnarna, särkilt numera då de satt in 1900-talets vagnar mellan mina destinationer - igen. Jag hade tur då en lite kille gick framför mig och banade väg mellan de läskiga och skakiga ihopsättningarna. Väl framme vid bistron verkade kön gå åt alla håll. Jag ställde mig ock i rätt ända, men lillkillen ställde sig i den andra. Jag läste grundligt på menyn vad jag skulle växla in mot mina värdecheckar. Efter tre personer framför mig är det min tur. Energimål för fröken - med varm choklad.
Kassörskan börjar då få problem med kassan, datorn plingar varningsljud och hon blir mer frusterade efter alla försök att få upp kassalådan. Men jag vinkar med min värdecheck som ändå inte går att få växel på. Och efter jag gått ett par steg ber hon de som väntat efter mig om ursäkt för att hon måste stänga bistron.
Lillkillen springer tätt efter. Och jag börjar fundera om jag ska vara så schysst och fråga om han vill ha något på min SJ-bricka. Men jag tar och håller trut och känner mig dummast i världen.  Det var egetnligen han som skulle fått den sista beställningen men det blev inte han för han ställde sig i fel sida av kön.

På vägen från hem till hemma gör jag samma sak igen. Beställer samma sak - fast denna gången fick jag även en lite mjölkchoklad också.
När jag sitter där och läser sida efter sida i tredje boken av Gossip Girl och några avsnitt om Blair's försök att skriva uppsats om Audrey Hepburn så känns det som det är 1930-tal och allt är svartvitt. Det är antagligen det gammalmodiga tåget som framkallar känslan.



Tidigare under dagen har jag startat min andra blogg. Den kommer bli mer nichad och har inspiration från mina favoriter inom tjejserier och skribenter i just dessa serier. En dröm är så klart att den ska bli lika stor som mina inpirationskällor, men det är som sagt en dröm.

Igår var jag ute och gick i Eriksberg. När jag skulle gå hemåt satte jag mig isället på en av bänkarna precis vid vattenlinjen. Kl var 12.03. Efter en kort stunde kommer en hund gående och i kopplet håller en kille. Hunden är hur söt som helst och jag känner igen beaglen, jag såg den nog i slutet av förra sommaren. Men jag tänkte inte mer på det.

12.17 går jag hemåt. Innan jag svänger förbi Sushi-stället och ska passera den stora trappan ner till havet så ser jag beaglen. Men även killen med kopplet i handen.

Så jag tänkte att jag gör samma sak idag fast då satte jag mig på trappan 12.17. Och en timme senare lämnar jag trappan för varken beaglen eller killen har dykt upp. Jag går motsatt håll idag och kommer bort till cafeet i Sannegårdshamnen - tar en räksallad och hör en unge skrika under hela tiden. Sedan går jag hem - lugn och ro på stekhet balkong.

Så är det ibland. Sån är jag. Och det kan jag stå för nu.

Idag skulle vi på jobbet komma överens om hur vi skulle gå till väga när vi skulle brainstorma och skissa på en ny kampanj. P och M ville jobba ihop och ville till en början att jag också skulle joina. Men jag var tvungen att berätta som det var. Jag vill gärna få ut alla mina idéer när det fullkomligt sprudlar av de i huvudet. Dock älskar jag att se alla andras förslag också och sedan ser jag styrka i hur vi kan ta en massa godbitar från allas förslag. Det är inte av egoism eller dylikt, det är nog mer att jag får panik om jag inte få ut alla idéer eller ska behöva förklara minsta lilla knapptryckning eller musrörelse. Vi är alla olika och det är fantastiskt bra.

Jag utropade "Ensam är stark", det är självklart inte helt sant. Men vi är alla olika och jag kan inte alltid kompromissa i mitt skapande om jag ser allt framför mig i huvudet.

Jag lovar att jag ska bli bättre på att samarbeta hela vägen, men jag tror jag har en bra bit tills dess. Huvudet spricker av en massa idéer efter vår första riktiga, korrekta, fantastiska brief.