Man blir bananas

Åkte hem med bussen för en timme sedan. Inte mycket folk på 126:an till Hjuvik. Men någon på bussen gjorde så det osade banan. Den lukten känner jag igen. Skulle vilja smaka på en banan och se om det är lika gott som jag minns smaken. Sådär lite lätt grön som precis blivit gul – har för mig att den perfekta bananen är färgad så.





För drygt 4 år sedan åt jag min sista banan, 10 maj 2005 var det. Ovan syns jag inringad lite svagt med rött då jag sprang vårruset för första gången. Och väl i mål efter 5 km och drygt 25 minuter så slängde jag i mig både kexchoklad, banan och soyadryck. På väg mot bilen och färden hem så började mina läppar att svullna. Efter akutbesök och hemlängtan hämtade min mamma mig dagen efter med snyggt lite botox-injicerade läppar, en adrenalin-spruta rikare och banan-förbud. Så nu blir jag bananas när jag känner banandoft och inte får äta det. Eller när man är hungrig på jobbet och behöver ett mellanmål – man blir bananas!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0