emisens

I morse vaknade jag av att det smällde febrilt i källardörren. Vid dethär laget bordet jag veta vad det betyder. Jag trodde dock att det var någon som tvättade – fast det får man inte på söndagar så det var en omöjlighet. Jag började greja lite för att sedan städa i lägenheten. Och när jag kommer ner till bottenplanet så inser jag att det exentriska grannen som så fint presenterade sig med lappen "Xx Xx Rules" ska flytta.

Jag hade nog hoppats på att den pianoplinkande deprimerade tjejen i L. Sundbergs lägenhet skulle ta sitt pick och pack och bege sig. Eller hela hennes vänninesällskap där inne. Istället så flyttar så klart den trevligaste grannen. Grannen som alltid hälsar och som man aldrig stör sig på.

Apropå störa sig. Han här under var ju nyligen uppe hos pianoplinkarna och ringde på sent i en kväll. Och i fredags morse mötte jag han i trapphuset kl 06:40 efter att jag köpt frallor. Han hälsade inte! Han tror nog att jag tillhör någon av pianoplinkarna.

Det blir bara mer och mer roligt här tycker jag. Kanske ska överväga min vilja att flytta än en gång.

Här kommer en resumé från senaste dagarna...









Ett bett i en pralin – den nya vardagslyxen

Alla borde gå och simma ibland. I dagens samhälle stressar man ofta – även om man inte behöver stressa. Många vet att träning hjälper människan att både må fysiskt och psykiskt bra. Att hitta rätt träning som passar en är inte alltid lätt. Och lever då i en stressfylld vardag och tid eller intresse för att hitta sin favorit inte finns så tycker jag att man ska gå och simma. Det är otroligt avkopplande och man behöver inte vänta på att någon gym-maskin ska bli ledig, eller att det är dåligt väder ute behöver man inte bry sig om.

Att avsluta simpasset med en stund i bastun är bara grädde på moset.
Nu känner jag mig så nöjd och fräsch – 20 minuter i bastun gjorde susen!

Har precis svarit på massage – borde se ut som här bredvid för att inte behöva plågas på massagen. Men jag tycker varken det är snyggt eller feminint.

Jag satsar ju på min egen speciella träning – Wii Fit, 30 min cykling till/från jobbet (någon gång då och då).

Imorgon ska jag försöka komma till simhallen för första gången sedan mitten av februari. Vi får väl se hur det går. Jag har sagt det förut att jag ska gå dit och jag börjar få mindre och midre dåligt samvete. Kanske kan tidspressen på träningskortet pusha mig lite. Måste träna minst 4 gånger innan juli!

Men vad hände sedan. Långt efter 23:00 ringer den medelålders tråkiga killen på L. Sundbergs ringklocka och säger något till de högljudda inneboende. Konstigt nog hade intej ag blivit störd på 2 timmar, men han var fortfarande störd av något.

Jag funderar på att spä på klagomålen en aning.

Jag visste redan innan tåget rullade in mot perrongen att det skulle vara ett gammalt tåg från 1900-någon gång. Men en gnutta av lycka eller lättnad kom då min vagn var en av de finaste i tågsättet, i alla fall utåt sett, inuti väntade hemska bruna stolar, värre än någoninn visade det sig. Och när jag satte mig ner sjönk jag så djupt ner i stolssitsen att de som sett mig innan jag satte mig antagligen undrade vart jag försvann. Till råga på allt var det närmare 20 grader varmt utanför det gamla tåget och AC verkar inte uppfunnits på 1900-någon gång. Då ville så klart en friluftsmamma, med sin 30 år yngre kopia till dotter, öppna fönstret.



Med detta vet jag att jag kommer bojkotta allt vad tågresande heter tills SJ tar in moderna vagnar igen eller jag köper mig en blogg-MAC för att inte äcklas av allt ombord på SJs 1900-någon gång-tåg. Och efter detta utkasts skapande mår jag illa av skumpandet och börjar bli olidligt varm då friluftsmamman stängt fönstret, antagligen på grund att att det blev tinitusvarning i hela vagnen. För de fryser säkert inte på solsidan, i vart fall inte lika mycket då det drar på oss andra.

Kom innanför dörren nyligen och hittade ännu en H&M-katalog på dörrmattan. De kommer mer tätt än titt. Slog mig ner på ett ovanligt ställe för att bläddra igenom den, väl medveten om att det inte skulle hastas till något köp denna gången heller då jag pracis nyligen slängt senaste katalogen i pappersinsamlingen.

Jag fastnade inte för något annat än ett Odd Molly-liknande nattset som jag tiigare sett på hm.com.

Mitt i katalogen låg en del med utvik och tjockare papper med några få plagg på. Matthew Williamsson, "en engelska designern". Jag förstår inte denna hysteri så fort H&M samarbetar med kända/halvkända kläddesigners. Denna kollektion tilltalar inte mig det minsta. De tidigare har jag inte heller sprungit benen av mig för.

Jag minns H&Ms första samarbete, tror jag det var i alla fall, Viktor&Rolf. Det var annat det. Jag är inte hundra på att det var det första samarbetet och inte heller säker på om det är det jag minns...

Jag för googla [guggla] på det som jag brukar säga.

Jo det var helt rätt på den punkten att jag tänkte på Viktor&Rolfs kollektion, främst de hjärtformade detaljerna. Classics wins!

Eftersom jag har ett visst, ett ganska stort, intresse för reklam så finner jag ibland en mängd bra reklam mellan bruset av den lite sämre som inte fastnar.
En reklamfilm som fastnat och som får en att tänka till och framför allt vakna upp är SPPs reklam med Thomas Hanzon. Men främst gillar jag den me Lena Endre. Bildspråket är inte tufft eller flashigt, musiken är inte snabb. Dock så bra!

Har precis sett den mångfaldigt Oscar-belönade filmen The Reader. Jag varna E för att filmen skulle vara seg men bio-kassören utlovade oss då vi köpte biljetterna att det är årets bästa film.

När filmen var slut tittade jag mig snabbt omkring i salongen och ser en man torka sig runt ögonen. Ingen reser sig. Det tar några minuter innan alla börjar röra på sig mot utgången. Jag har då aldrig varit med om att folk sitter kvar och pratar med varandra i salongen.

Detta säger en hel del om filmen och mer behöver jag nog inte säga.

När man köpt någon ny elektronikpryl är man alltid väldigt spänd på hur den ska fungera. Man undrar omedvetet om den ska uppfylla de drömmar man har om ny elektronik som med all säkerhet ska infria förhoppningen om ett enklare liv.

Har man köpt en mobil så ska den laddas i omkring 12 timmar innan man bör använda den. Om man köpt en TV så är det en massa inställningar som väntar innan den nyare, större och skarpare bilden visas. Och vi ska väl inte tala om att starta upp en sprillans ny dator – det är ett världsomfattande projekt.

Jag har länge ojat mig över min städning. Jag tycker inte att det är det minsta kul. Jag har haft seriösa funderingar på städhjälp – så långt att jag till och med kalkylerat på hur mycket det skulle kosta, vitt eller svart. Men tanken på att någon annan kommer in i min lägenhet är inte så trevlig. Jag hade ju lagt upp en plan på att fota ALLT, man vet ju aldrig om man får en kleptomanisk städare.
Sedemera har jag fått en tanke på ett lättare städande, fast att jag fortfarande ska göra det själv. Så jag siktade in mig på självgående dammsugare, jo tacka ja! 10 000 kr för en självgående som man kan ställa in tiden på. I längden skulle det säkert vara värt det men jag slog ned tanken. Nästa steg blev Ergorapido, handdammsugare.

Idag har den flyttat in i mitt lilla kök. Min champagnefärgade snygga Ergorapido. Jag tänkte så klart börja dammsuga nu ikväll. För säkerhetskull och för en längre livstid på min nya vän så läste jag instruktionsboken. Och jag blir förfärad när jag läser att den ska laddas i 24 timmar!!!


Självklart kunde jag inte riktigt hålla mig och tog en provtur på mina 35 kvm.

Varför är det alltid så lång kö på Coop Backaplan?
Varför försöker man ens leta efter den kortaste?
Varför går den kortaste alltid långsammast och rätt som det är så kunde man valt bland de övriga fem som går mycket snabbare.

Idag är en hektisk dag. Mycket på jobbet och dessutom fruktvecka. Och vad får man höra när man kommer tillbaka när man handlat frukt - jo då funderar de på att lägga ner den. Men nej nej säger jag och lobbar vidare för den heliga fruktveckan.

I huvudet har jag redan förberett detta inlägg och tankarna går att det ska bli det bästa hittills. Men min anslutning till bredbandet visar bara ”Fail to connect”.

I huvudet snurrar också dagens påbörjade projekt. Jag ska visa skisser imorgon på dagens uppstartade men jag och M ska även visa upp skisser på ett två veckor gammalt projekt som legat på is som sedan gått i en inte helt ovanlig riktning. Fram och tillbaka med många kockars inblandning.

M gillar de gamla skisserna och vi hoppas nog på att det ska bli någon bra blandning av alla möjliga förslag som det inte helt oväntat brukar bli – vi tar lite bra bitar från alla och gör det något perfekt på de premisser vi fått. Eftersom briefer inte är vårt företags starka sida så blir det ofta mycket skissande på helt felaktiga tankegångar. Vad A säger till B blir en helt annan sak hos C. Det var underbart den dagen i mitten av mars 2009 då vi fick en två A4-sidor lång brief. Och skisserna blev därefter – genomtänkta!

Men vad händer då om både det lite äldre projektet blir helt skrotat och även det uppstartade från idag. Jag brukar inte har svårt för att ”kill my darlings”. Men mitt ibland dessa har jag en riktig loverboy och den glömmer man inte så lätt. Komiken lyser på förstasidan och jag hoppas fler än jag gillar den. Att man ändrar sin inställning till en maffig logga och går på budskap.

Idag har jag funnit en ny darling: Dior Cherie Eau de toilette

1 oktober 2007 flyttade jag in i min etta. I min träppuppgång är det fyra lägenheter.

Det händer ju en del under åren i flerfamiljhus. Folk flyttar in och folk flyttar ut. Det kan ta månader innan man ser sina nya grannar. På botten bodde någon väldigt kort tid efter jag flyttade in. Sedan kom en ny. En kille som presenterade sig med en lite "varnings-för-inflyttningsfest"-lapp på dörren till trapphuset. Jag minns lappen väldigt väl då det stod "'Xxx Xxx' rules" och sånt glömmer man ju inte i första taget.

Efter ett tag insåg jag att min p-plats-granne även var min granne under min lägenhet. En kille i yngre medelåldern som ser lite surmulen ut.
Och bredvid mig bodde en kille och en tjej. I april 2008 skaffade de en liten hund. Så söt. Och killen och tjejen blev mer synliga. Killen gick och vallade hunden på innergården i morgonrock. Tjejen sprang ner på gården med hunden, och lämnade dörren vidöppen.
Så flyttade de plötsligt en dag då vi sagt våra första ord till varandra.

In flyttade ett annat par, under sommaren någon gång, minns bara att han hette C och en dag lekte vi följa John uppför trappan och insåg att vi var grannar. Några dagar senare flyttade de ut.

Och in flyttade 3 brudar!!!!! De hörs och de är de enda som hörs i hela huset. Tyvärr har jag dessutom hjälpt de med att få in ett stort fett piano i lägenheten. Det hörs ju också.
Men vem är L Sundberg? som är innehavare av lägenheten? Kommer jag någonsinn få se L Sundberg?
Eller ska jag starta en kamp om ljudets vara eller icke vara och få bort brudarna och sedermera även den okända L Sundberg?

Nu är det en sådan känslosam vecka, igen. Kanske inte så lustigt efter senaste veckans händelse.

Idag tog jag bort en namnlapp från min tidskriftssamlare. Ett namn som aldrig mer kommer tillbaka. Det skulle ersättas med ett annat. Plötsligt kom jag på den fråga jag tänkt på i en vecka. Jag frågade de andra tjejerna på avdelningen om de tagit bort personen i fråga i telefonboken i mobil. Alla sa i kör "nej". Vi gör det helt enkelt när vi är redo. Inget konstigt för någon.

Skrivbordet rensades fort i måndags, P och C var tvungna helt enkelt. De fick stänga av känslorna under tiden. Något som är lättare för en del än för andra. För vi är alla olika.

Nu står det vita ljuset på konferensbordet. Det lyser hela dagarna. Men jag insåg idag att det snart brunnit ner. Ett ljus varar inte för evigt. Ett liv vara inte heller för evigt.

Idag har jag varit glad, arg och besviken. Det var mycket lättare för några veckor sedan då den jag verkligen hade förtroende för fanns. Någon som gav mig förtroende och styrka.

Nu får vi bygga upp något nytt. Jag vill dock förvalta "arvet" och det som skapats under ungefär sju år.
Det sista jag fick höra fredagen den 24 april vill jag ska finnas kvar men framförallt utvecklas i rätt spår i A's anda.

Till minne av A.