emisens

Nu är det en sådan känslosam vecka, igen. Kanske inte så lustigt efter senaste veckans händelse.

Idag tog jag bort en namnlapp från min tidskriftssamlare. Ett namn som aldrig mer kommer tillbaka. Det skulle ersättas med ett annat. Plötsligt kom jag på den fråga jag tänkt på i en vecka. Jag frågade de andra tjejerna på avdelningen om de tagit bort personen i fråga i telefonboken i mobil. Alla sa i kör "nej". Vi gör det helt enkelt när vi är redo. Inget konstigt för någon.

Skrivbordet rensades fort i måndags, P och C var tvungna helt enkelt. De fick stänga av känslorna under tiden. Något som är lättare för en del än för andra. För vi är alla olika.

Nu står det vita ljuset på konferensbordet. Det lyser hela dagarna. Men jag insåg idag att det snart brunnit ner. Ett ljus varar inte för evigt. Ett liv vara inte heller för evigt.

Idag har jag varit glad, arg och besviken. Det var mycket lättare för några veckor sedan då den jag verkligen hade förtroende för fanns. Någon som gav mig förtroende och styrka.

Nu får vi bygga upp något nytt. Jag vill dock förvalta "arvet" och det som skapats under ungefär sju år.
Det sista jag fick höra fredagen den 24 april vill jag ska finnas kvar men framförallt utvecklas i rätt spår i A's anda.

Till minne av A.