Sista tågresan
Jag visste redan innan tåget rullade in mot perrongen att det skulle vara ett gammalt tåg från 1900-någon gång. Men en gnutta av lycka eller lättnad kom då min vagn var en av de finaste i tågsättet, i alla fall utåt sett, inuti väntade hemska bruna stolar, värre än någoninn visade det sig. Och när jag satte mig ner sjönk jag så djupt ner i stolssitsen att de som sett mig innan jag satte mig antagligen undrade vart jag försvann. Till råga på allt var det närmare 20 grader varmt utanför det gamla tåget och AC verkar inte uppfunnits på 1900-någon gång. Då ville så klart en friluftsmamma, med sin 30 år yngre kopia till dotter, öppna fönstret.
Med detta vet jag att jag kommer bojkotta allt vad tågresande heter tills SJ tar in moderna vagnar igen eller jag köper mig en blogg-MAC för att inte äcklas av allt ombord på SJs 1900-någon gång-tåg. Och efter detta utkasts skapande mår jag illa av skumpandet och börjar bli olidligt varm då friluftsmamman stängt fönstret, antagligen på grund att att det blev tinitusvarning i hela vagnen. För de fryser säkert inte på solsidan, i vart fall inte lika mycket då det drar på oss andra.
Med detta vet jag att jag kommer bojkotta allt vad tågresande heter tills SJ tar in moderna vagnar igen eller jag köper mig en blogg-MAC för att inte äcklas av allt ombord på SJs 1900-någon gång-tåg. Och efter detta utkasts skapande mår jag illa av skumpandet och börjar bli olidligt varm då friluftsmamman stängt fönstret, antagligen på grund att att det blev tinitusvarning i hela vagnen. För de fryser säkert inte på solsidan, i vart fall inte lika mycket då det drar på oss andra.
Kommentarer
Trackback
