Vem är L. Sundberg? del 16
Nu har parkeringsplatserna blivit godkända att användas igen. Men vilken total förvirring som råder och har rått hos vissa. Inklusive mig själv. Men för att reda ut detta mysterium så ringde jag min kära småländska husvärd, han svarade dock inte.
Men så igår morse vid 07:15 så ringer han upp mig. Och han är pratglad minnsann. I över 10 minuter propagerar han för att jag sk ha p-plats 25 som har flyttats 50 meter bort. Och man ha vänt ordning på platserna bara för att det tidigare blev förvirring mellan Poseidons p-pltser oc de privata som han Nr 1 bredvid varandra, dock med en lite gräsplätt som avdelning. Jag tyckte dock att jag skulle ha Nr7 för det stod en sjua på mitt brev jag fått från dem. Husvärden tyckte nog både att jag var lat och lite jobbig. I stil med en 60-årig tant. Han föreslog till och med en alternativ väg för mig så att det skulle bli lite kortare. Han tyckte inte heller att jag kunde ställa mig på nr 7 för det skulle vara "som att gå in till grannen och sätta sig och äta frukost".
Han märkte nog att jag mjuknade ltie men att jag inte var helt säkert så han föreslog att jag skulle ringa upp den som är ansvarig för kontrakten på Poseidon.
Väl på jobbet gjorde jag det. Och jag fick snabbt som svar att jag ska stå på nr 25 och ingen annan plats. Alltså 50 meter längre bort. Suck och pust från mig.
Men efter lite samtal om ett eventuellt lägenhetsbyte så frågar C i luren om jag vill byta till ett lägre nummer så jag kommer närmare ingång. Jag jublar i luren. Hon säger då att det finns en tjej som har frågat efter ett högre nummer – typ nummer 25. Jippi!
Nu stiger jag nästintill bara ut genom porten och in i bilen. Vilken fantastisk morgon det blev när man inte behövde gå så långt. Världsliga ting men gud så viktigt för lite feel-good i livet.
Men så igår morse vid 07:15 så ringer han upp mig. Och han är pratglad minnsann. I över 10 minuter propagerar han för att jag sk ha p-plats 25 som har flyttats 50 meter bort. Och man ha vänt ordning på platserna bara för att det tidigare blev förvirring mellan Poseidons p-pltser oc de privata som han Nr 1 bredvid varandra, dock med en lite gräsplätt som avdelning. Jag tyckte dock att jag skulle ha Nr7 för det stod en sjua på mitt brev jag fått från dem. Husvärden tyckte nog både att jag var lat och lite jobbig. I stil med en 60-årig tant. Han föreslog till och med en alternativ väg för mig så att det skulle bli lite kortare. Han tyckte inte heller att jag kunde ställa mig på nr 7 för det skulle vara "som att gå in till grannen och sätta sig och äta frukost".
Han märkte nog att jag mjuknade ltie men att jag inte var helt säkert så han föreslog att jag skulle ringa upp den som är ansvarig för kontrakten på Poseidon.
Väl på jobbet gjorde jag det. Och jag fick snabbt som svar att jag ska stå på nr 25 och ingen annan plats. Alltså 50 meter längre bort. Suck och pust från mig.
Men efter lite samtal om ett eventuellt lägenhetsbyte så frågar C i luren om jag vill byta till ett lägre nummer så jag kommer närmare ingång. Jag jublar i luren. Hon säger då att det finns en tjej som har frågat efter ett högre nummer – typ nummer 25. Jippi!
Nu stiger jag nästintill bara ut genom porten och in i bilen. Vilken fantastisk morgon det blev när man inte behövde gå så långt. Världsliga ting men gud så viktigt för lite feel-good i livet.
Kommentarer
Trackback
