emisens

Efter en lång dag fortsatte kvällen med lite stress och jag valde snabbaste alternativ till Linné. Jag hoppade upp på cykeln och i motvind togj ag mig mot båten för att åka över till fastlandet. 30 min senare var jag framme hos E och J där även P var. Dock trodde jag inte att vägen dit skulle bli så lätt. Platformen som båten stanna mot låg säkerligen 1 meter högre mot vanliga fall och den gungade otroligt mycket. Jag såg framför mig hur jag skulle behöva lyfta ner cykeln till någon en meter ner som tog emot den och så samma visa vid ändhållplatsen fast tvärtom. Men av stormvindarna var självklart även båten högre upp. Och istället började jag oroa mig för att bli sjösjuk när jag väl kommit in i båten med vingliga steg på högklackat.



På bara 6 minuter tog jag mig från mitten av Linné till Rosenlund och rätt som det var i stormvindar var jag över på ön igen. Varken sjösjuk eller efter att behövt lyfta på och av cykel. Som ovan båtresenär och inlandssvensk har jag nu blivit ett par upplevelser och erfarenheter rikare och är oerhört glad att jag inte yttrade mig muntligt om mina skrämmande funderingar. Oron i blicken såg nog ändå en hel del till folk omkring mig.