emisens

Så har ett par nya grannar presenterat sig, mycket väl. Anade att jag fått nya balkonggrannar då det plötsligt börjat vråla hårdrock om tillhörande lägenhet. Så kampen om ljudet har tagit en ny vändning – rakt åt vänster kan man säga. Pianoplinkarna är kvar men i motsats riktning till deras lägenhet bor numera värst hårdrockarna. Även om jag kan lyssna på lite hårdrock så har inte jag och killarna bredvid samma musiksmak. Efter 2 timmars hårdrock-skrålande nu ikväll så tröttnade jag när jag börjat förbereda en somrig lunch som jag skulle få avnjuta till hårdrocksskrik minst sagt. Så jag tog mig i kragen, kollade avstånd till deras fönster – gick på jakt i min lägenhet efter något långt som jag kunde knacka med. Hittade det perfekta verktyget – ett paraply med en krok på! Knack knack. JAAAA! Skriker någon då musiken tystnar. Jag knackar lite till och hör då: Får väl gå ut och kolla. Ut kommer en kille i min ålder, med svart hår i min hårlängd och jag säger: Det låter lite. Ja, vi kan sänka säger han då. Det är lugnt om ni bara stänger för det låter inte inne säger jag. Killen ser ut som om han ska skita på sig. Ut kommer någon halvdrogade äldre. Som avslutar samtalet med något som lät puss. Jag tror inte jag gillar han. Killen i färgat svart hår gillar jag nog mer. Killarna har verkligen presenterat sig!

Uppdatering:
Nu precis innan kl 20.00 ringer det plötsligt på min telefon. Dolt nummer. Jag svarar. En kille presenterar sig som min granne. Han som jag precis klagat på. Han vill att vi ska vara vänner och att jag gärna får säga till igen om de skulle störa. Han hade besök av en kille som ville bli hårdrockare. Därav detta mystiska utspel.. Jag sa att jag gillade det han spelade häromdagen. Han hade stalkat upp mitt namn på dörren och sedan via internet och även sett att jag är originalare. Då sa han att han är webdesigner. Allt avslutas med ett puss och kram från honom. Detsamma säger jag då jag har väldigt svårt att säga sådant till folk jag inte känner och som inte kommit innanför min mur. Men jag passade även på att fråga vem han var av de. Han sa att han var den ljushåriga och den svarthåriga var han som ville blir hårdrocksstjärna. Nu gillar jag inte den svarthåriga kan jag säga! Han föll från pedistalen medans den mer ljushårig (som sa att han ska bli ännu mer ljushårig) klättrade upp några pinnhål.

Nu efteråt känner jag bara att om jag var lite smart så kunde jag dragit nytta av situationen och bett om lite webb-hjälp. Han kunde ju snygga till min blogg mot att få spela hur mycket hårdrock han vill! Deal?

Har precis idag konstaterat att cdet funkar inte att stiga upp kl 11 på dagen. Det innebär ju att halva dagen har gått.
Men nu ikväll när jag praktiskt skulle göra något åt detta och gå och lägga mig vid 22 så gick det inte att somna efter att diverse saker stört mig, som SMS och grannar.

Satte på datorn för en stund sedan. Och nu slog det mig att jag skulle Googla på sömnvårigheter. Fick upp vaknapigg.nu som första rubrik. Intressant. Men nu blev jag trött av den hemsidan för den var så tråkig och hade för långt test att göra när man vill somna genast,

Lägger upp inlägg idag då bloggen var lite konstigt i natt vid 02:30.

Lördagkvällen började med en mycket god och trevlig räkmiddag med D och P. Vidare in i vardagsrummet tog djupa samtal om begravningar och uppdelning runt seperation vid. Men även om integritet och i det följde inte så konstigt frågan om integriteten genom Facebook eller den öppenhet man då har till folk i allmänhet. Men man väljer alltid själv hur öppen man ska vara kan man avsluta en lång och hetlevrad debatt med.



Mycket snack och lite verkstad under kvällen och däribland mitt uttalande om att rökning är osocialt. Dessvärre hade jag inte tidigare under kvällen i minne att jag under veckan tänkt göra något för A non smoking generation. Men nu kom ju den tanken upp igen och jag blir mer och mer intresserad av det.
P har bestämt att hon ska sluta röka när hon börjar plugga i höst och i och med att ingen tror på att hon kommer göra det så har hennes glöd i att motbevisa nu blivit ännu mer het.
Ingen utgång blev det inte även om jag verkligen laddat för det hela dagen och löningshelg och allt vilket säkert hade gjort det mer livat på stan.

Tog taxi hem för en gång skull, då sista bussen gått för länge sedan. Tänkte fråga telefonisten då jag ringde efter taxin om man kunde få en kvinnlig chaufför men jag vågade inte och det skulle bara utmana ödet än mer tänkte jag. Men fem minuter innan taxin skulle anlända ringde en kvinna upp mig och det var en Sonja som skulle köra mig hem. Trevligt och pust, vilken lättnad! P erbjöd mig visserligen att sova över då hennes bättre hälft inte var hemma men det är alltid skönt att vakna upp hemma. Så kunde man ju fixa iordning sig på sitt eget lilla sätt innan man kryper ner. Som bilden visar, skinande blank av både serum, ögoncreme och nattcreme. Men nu får jag mest panik av att bloggen inte funkar. Har väl helt enkelt lyckats bli beroende nu på semestern, det kan verkligen konstateras om man bloggar efter en lång dag kl 02:45.

Under de 12 senaste dagarna då jag inte varit hemma trodde jag att både det ena och det andra skulle hända här hemma i trapphuset. En snabb kik på tavla över alla boende i de fyra lägenheterna viskade om att alla bodde kvar. Det kändes lite skönt.
Mitt glipande postinkast visade inte så mycket post på mattan. Men när jag väl fått upp alla lås på dörren så trillade en stor hög ut i trappuppgången. Bara att kliva över och dra in det innan man hinner få igen dörren och hela Sveriges mataffärers reklam mellan tröskeln och dörren. Väntade mig två avier för att få hämta paket på posten men ack, bara ett och det viskade inte ens om innehållet. Och inget läkarbesked heller, det var en större besvikelse. Det var främst för den post jag inte fått åkte hem just idag.

Fick hem nr 9 av DV i sent en vardag denna veckan.
Jag kikade lite snabbt i den och såg denna ring som Annika Sörenstam har designat:

Jag skulle vilja kalla den för en ren och skär kopia. Jag har nämligen velat ha en liknande, dock i rött guld. Jag sprang på en liknande i rött guld på ett hotall i Ras Al Kaimah, december 2007. Och kan det vara så att Annika Sörenstam sett denna liknelse från smyckesmärket Damas.

Jag minns ringen så väl för jag vågade inte fota rakt in i hotellets smyckesmontrar där man kunde se ringar för mellan 5 000 och 50 000 SEK. Jag tycker det är riktigt tråkigt att en så framgångsrik sportmänniska och snart affärskvinna inte kan hitta sin egna stil och linje.

Här bredvid syns en annan av Damas ringar, det är inte den jag såg december 2007 men den påminner lite om ovan också.

Damas är ett märke drån Förenade Arabemiraten och Dubai. Ett land och en stor golfstad som Annika Sörenstam besökt både en och två gånger kan jag tänka mig.

Den övre ringen har en skandinavisk enkelhet som den arabiska självklart inte förmedlar. Men inspirationskällan är klar som vatten.

.. och landsbygdsfenomen. Skulle detta inlägget kunna heta. För efter knappt ett dygns vistelse mitt i Småland ger jag mig ut på 20 km lång cykeltur. Jag hinner knappt cykla sisådär 2 km förrän första hindret kommer, det är dock inte så oväntat eftersom det har funnits en bom in till grusvägen i ett par år nu. Men bara där visar den gamla skogägaren, Koskull, att på min mark är man inte om man inte får. Men jag ger mig inte utan hoppar av cykeln och traskar bland sten och stock med min moutainbike bredvid mig. Och under resterande cykeltur genom skogen inser jag att inte bara bommen ska få motionärer att välja annan väg då han lagt ut gigantiskt grus på vägen så jag har skakskador när jag närmar mig slutet och skogsvägen dela sig i tu. Jag väljer den minst steniga vägen. Och inte nog med hittills övervunna hinder. Rätt som det är utbrister jag i ett NEJ! för då ligger ett träd mitt över grusvägen. Som tur är var det inte den största delen av trädet och jag beslutar mig för att bära över cykeln.

Igår anlände jag till mina föräldrar för en tids vistelse här under min semester. Det dröjde inte länge förräns pappa kom upp med diskussionen om spikmattans positiva påverkan eller om det är rent skitsnack. Mamma var inte sen med att tala emot våra påstenden. Men både jag och pappa hävdade att tror man på sockerpiller eller rent av en spikmatta så tror sjutton att det fungerar. Placebo - I say no more

Vad ser jag då idag när jag kommer in på www.resume.se jo då är det inte bara tal om den gör gott eller ej, eller det har ju så klart med saken att göra, men KO ska no granska mattan än mer än vad professor precis har gjort. Nu gäller det själva marknadsförandet av spikmattan.

Jag har under dagen tänkt mer och mer på min fotbojegrannen. För igår mötte jag honom utanför huset – han var nog ute på vallning... haha

Under dagen har de små barnen plockat körsbär i trädet på gården. De lever farligt de små liven. Det var uppe och klättrade i det enorma trädet och vi vet ju alla hur stora körsbärsträd är. I mitten av trädet i höjdled så att säga, var ett litet barn med ljust hår och plockade körsbär. Själv får jag svindel av att bara stå på en balkong på fjärde våningen eller att ta första steget på en trappstege.

Tidigare under dagen ringde några av de små barnen på min dörr. Jag undrar fortfarande vad de ville.
För drygt en timme sedan, strax efter jag satte igång iPoden på högsta volym för att retas med pianoplinkan så ringde det på dörren igen. För säkerhetsskull sänkte jag volym under tiden lät jag toalettkranen rinna för att på något vis förmedla att jag inte är anständig att öppna dörren.

Tur att man inte oftare är hemma om dagarna så att man behöver hålla sig tyst som en mus så fort det ringer på dörren. Skönt att slippa sånt i över en vecka snart.

Ännu en gång när jag stället mig i köket för att dona med något så sitter en av grannarna ute på sin balkong mot innergården. Han gillar att sitta där och röka. Tack och lov har han gått över till att sitta ner. För cirka ett år sedan stod han alltid upp och jag ska inte gå närmre på vart han hade handen som han inte höll ciggen med.

Konstigt nog så står eller sitter denna lite sluskiga man alltid på sin balkong när jag är hemma, dock inte konstant utan emellanåt precis som jag själv är i mitt kök, emellanåt. Jag tycker bara att det är märkligt att han jämt är hemma när jag är hemma. Och det måste ju betyda att han är hemma mer ofta än vad jag är med tanke på hur mycket jag ser honom. Det kvittar om klockan är 07 på morgon en eller 23 på kvällen, så ser jag han där.



Jag tror att jag har kommit på anledningen nu! Han måste ha fotboja! Man vistas inte hemma så mycket om man inte måste.

För andra gången i mitt liv så gick jag idag över Göta älvbron. Ledde cykeln då jag gick med M över och kryssade mellan galna cyklister, en pratade i mobilen (utan cykelhjälm) vn annan kunde lika väl skippat sin hjälm du han hade den på sne.

I helgen kollade jag in ett par sandaletter som jag funderat på tills idag. De var på rea, så jag fick ta två till priset av ett. Så det gällde att hitta ett par till. Jag har länge letat efter ett par pumps i stil med många av Vagabonds men inte insett om det är rätt eller fel, snyggt eller fullt på mig. Men idag hittade jag ett par med en liten detalj på tårna så då var det inget snack om saken. Två par skor för 799:-. Gjorde liknande kap förra året på Scorett. Då var jag ute efter en ballerina med klack och blomma på vristen – min storlek fanns då och jag hittade även ett par kitschiga röda och vit-prickiga med kilklack.

Så efter mitt inköp skulle jag till Systembolaget för inhandling av Cointreu som jag ska testa i Sangria imorgon då jag och P ska ha balkonghäng. Jag gillar inte rödvin och har aldrig gjort Sangria så det blir en överraskning om det blir gott!



Efter promenad fram och tillbaka genom Nordstan så tog jag cykeln mot Lilla bommen för att ta båten över till ön igen.
Väl hemma en 30 min senare och då jag kommer in genom dörren ser jag mitt redan överfulla skoställ, tänker jag bara, att detta går inte längre. Jag måste ha störrelägenhet. Jag har växt ur denna nu! Helst skulle jag vilja ha en trea varav ett rum är dressingroom med IKEAs runda säng i mitten. Funkar ju även som gästrum då.



Med tusen fötter och tusen skor börjar jag nu stapla de på hög. Jag får kanske rent av ta tag i min tanke om att sätta upp hyllor ovanför dörrkarmarna, så som min vän E's svägerska har det hemma. Galet tänkte jag när jag såg det – idag vet jag varför! Jag undrar bara om detta hjälper eller stjälper en – glömmer man bort något par där uppe?