emisens

.. och landsbygdsfenomen. Skulle detta inlägget kunna heta. För efter knappt ett dygns vistelse mitt i Småland ger jag mig ut på 20 km lång cykeltur. Jag hinner knappt cykla sisådär 2 km förrän första hindret kommer, det är dock inte så oväntat eftersom det har funnits en bom in till grusvägen i ett par år nu. Men bara där visar den gamla skogägaren, Koskull, att på min mark är man inte om man inte får. Men jag ger mig inte utan hoppar av cykeln och traskar bland sten och stock med min moutainbike bredvid mig. Och under resterande cykeltur genom skogen inser jag att inte bara bommen ska få motionärer att välja annan väg då han lagt ut gigantiskt grus på vägen så jag har skakskador när jag närmar mig slutet och skogsvägen dela sig i tu. Jag väljer den minst steniga vägen. Och inte nog med hittills övervunna hinder. Rätt som det är utbrister jag i ett NEJ! för då ligger ett träd mitt över grusvägen. Som tur är var det inte den största delen av trädet och jag beslutar mig för att bära över cykeln.