emisens

Sent om sides pinnade jag för 30 minuter sedan ner till Simons Hembageri. Det enda stället jag köpet bröd på numera och 1,5 år tillbaka. 10 frallor för 25 kr brukar det bli. I dag var de med linfrö slut så jag fick bestämma mig för rågfrallor och frallor med havre och russin i. Den äldsta tanten av de 5 personer som jobbar i bageriet kom ut från själv bagardelen. Hon är så härlig. Man får vara tydlig med vad man ska ha och strax efter hon tagit en pappåse så har hon redan glömt av vad jag sagt. "5 med råg och 5 med russin". Sedan gäller det att knipa med munnen. För avbryter man henne med en fråga så minns hon inte hur många hon lagt i påsen. Efter att hon i dag lag i 10 st, 5 av varje, så lägger hon ner den lilla tången och jag ser hur hon funderar. Hon har upp tången igen och lägger i det 2 sista med russin i påsen och i det närmaste viskar "du får de på köpet". Och detta fenomen händer så ofta så numera vägrar jag att ta emot frallorna gratis och det har jag sagt till henne innan. Efter att jag lämnat fram 40 kr ger hon 15 kr i växel men jag lägger tillbaka 5 kr på kassapparaten trots att hon inte vill ha den. "Man ska ta emot det man får" säger hon tyst och ledsamt. Jag överöser henne beröm över deras goda frallor. Och hon säger att honkanske inte kommer ihåg det till nästa gång, att jag inte tog de gratis.

Sedan hör ju till saken att jag har lite dåligt samvete mot hela bageriet. Igår var jag ute på promenad/jogging vid kl 06.00-06.40. När jag kom fram till bageriet så stod en mystisk man där vi cykeln som någon av personalen cyklat dit på. Det såg ut som om han försökte få upp ett cykellås, jag vågade inte göra något, jag tänkte knacka på på bageriet på baksidan men tänkte att det vore pinsamt om det inte var någon cykeltjuv. Ingen bra människa igår!

Nu har precis vinjetten av danska serien Livvakterna svischat förbi. Jag som först trodde det var svenska filmen som skulle visas. Men jag gillar danska serier så det är helt okej.



Intressant i vinjetten är att man får se vilka som spelar. Lätt känner man igen mer än hälften. Och det är de som alltid är med i danska stora serier eller filmer. Man kan väl inte kalla svenska skådespelareliten stor men den danska måste vara minimal och många verkar vara inne i ett monopol på roller.

Efter en lördag på stan med E så njöt jag av det fina vädret och tog båten hem istället för bussen när jag precis köpt praliner på Belgiska pralinboden vid Järntorget. Vem öppnar grindarna på båten då? Om inte självaste Kjell Bergqvist.



Jag var bara tvungen att spana in han sedan när jag skulle av båten. Fick nypa mig i skinnet och inse att Kjell Bergqvist har inte gått från en av Sveriges bästa och roligaste skådespelare till båtvakt.



Idag var jag, tro det eller ej, ute på en morgonpromenad. Klockan 06.00 ringde klockan och jag kände mig pigg. Slog av alarmet och klädde på mig. Så insåg jag att de kläder jag lagt fram och förberett för att komma iväg snabbar gjorde att jag såg ut som om jag hade på mig en pyjamas. Grå tunna mjukisbyxor och grå luvtröja. Tankarna började florera om att skippa hela proceduren på grund av klädfiasko. Men jag tog istället på mig ett par varma träningsbyxor och pinnade ut. Mötte en medelålders kvinna som joggade. Lite senare en tjej i min ålder och sedan blir jag omsprungen av en man precis innan jag möter en 65 plusare. Som jag inte förstår varför hon är ute kl 06! Hem och sov pensionär!
En hel del folk är ute och rör på sig på morgonen kan jag bara konstatera. I alla åldrar och former. Och jag ska försöka göra det igen för soluppgången var fantastiskt fin i hamnen.

Väl redo för jobbet så går jag ner för trappan och min medelålders surmulna granne C, under mig går ut strax efter jag gått förbi hans dörr. Oj, pinsamt tänker jag för jag vet vad som ska följas av detta. Vi har parkeringsplats bredvid varandra och leker följa John på vägen dit. Jag hinner iväg först och där slutar leken.

Me-day började redan igår vid lunch då jag gav mig ut på en springtur. Planen var 4 km. Lagom tycker jag och det tar nästan 30 minuter vilket är alldeles för sakta. Mitt personliga rekord är 5 km på 25 min, dock okuperat.

Eftersom jag förra gången jag gav mig ut för att springa fick avbryta för ryggont så hade jag inte så höga krav igår. Orkade 2,5 km och fick sedan gå 500 m och sedan sprang jag resterande 1 km vilket är det sämsta man kan göra. Det är tungt att börja springa igen efter att man gått en bit.

Idag hade jag inga planer efter jobbet och på det sättet är veckan skön att börja på.
Mentalt förberedd och inspirerad av M på jobbet så tog jag till slut fram:


M puschar mig verkligen med alla sina träningsplaner inför veckan. Och vi har lovat att pusha varandra hela hösten.
P ringde igår och hade fått för sig att vi skulle ingå ett vad – bestående av att springa Göteborgsvarvet nästa år. Aldrig sa jag. Vårruset kan jag gå med på. Det är 5 km och det vet jag att jag klarar. Då pustade hon. Hon som kommit med idéen att springa hela 21 km. Vilket hon inte visste att Göteborgsvarvet är. En halv maraton – in my dreams.

Pratade med min mamma efter jag kom hem från jobbet och under tiden jag värmde upp kvällsmat och åt kvällsmaten. Plötsligt när jag var mätt och god efter att ätit min kvällsmat så säger hon: Ja då kan du ju ta dig en chokladbit.
Tusan, jag hade glömt en massa varor plus toalettpapper i bilen som jag hade handlat på lunchen. Inklusive chokladen, så om det skulle bli lite fredagsmys med choklad så fick jag pinna ner till bilen.


     

I påsen fanns inte bara choklad – vilken jag än så länge hoppar ikväll. Nyttigt fredagsmys är denna dagens signum.
På Fruktcentret vid jobbet inhandlades på lunchen fina bigaråer, ännu finare gula och röda plommon och champinjoner, fast sistnamnda ingår inte i fredagsmyset även om det är en favorit. I mat i alla fall.

Vi får väl se hur länge mina två Mr Bounty och även två Miss Milky Way ligger kvar på fatet.

Åkte hem med bussen för en timme sedan. Inte mycket folk på 126:an till Hjuvik. Men någon på bussen gjorde så det osade banan. Den lukten känner jag igen. Skulle vilja smaka på en banan och se om det är lika gott som jag minns smaken. Sådär lite lätt grön som precis blivit gul – har för mig att den perfekta bananen är färgad så.





För drygt 4 år sedan åt jag min sista banan, 10 maj 2005 var det. Ovan syns jag inringad lite svagt med rött då jag sprang vårruset för första gången. Och väl i mål efter 5 km och drygt 25 minuter så slängde jag i mig både kexchoklad, banan och soyadryck. På väg mot bilen och färden hem så började mina läppar att svullna. Efter akutbesök och hemlängtan hämtade min mamma mig dagen efter med snyggt lite botox-injicerade läppar, en adrenalin-spruta rikare och banan-förbud. Så nu blir jag bananas när jag känner banandoft och inte får äta det. Eller när man är hungrig på jobbet och behöver ett mellanmål – man blir bananas!

.. busschaufför det är en man med sviktande humör.

Det är ju helt klart så att man hamnar i bussar med alla möjliga chaufförer. Ibland kör de som idioter och tycker att det är bättre att köra in tid än att komma fram helskinnad och utan spyreflexer. Och ibland, som nu på morgonen, så hamnar man i bussen med sin favoritchaufför. Då behöver man inte tänka på en eventuell illamående-attack på väg till jobbet. Tvärtom undrar man när sjutton man ska komma fram för han kör såååå saaaaaktaaaaa. Men jag gillar det!

För några år sedan önskade jag mig ett sushi-set att äta på i födelsedagspresent. Detdär sushi-setet fick jag aldrig, men jag fick en bok och en massa pinnar i plast. De sushi-tingen gjorde kanske att jag blev mer och mer emot att göra sushi själv. För plötsligt insåg jag hur svårt det är att göra sushi. Och att senare även hört att det tar mellan 6 och 10 år att bli en riktig sushi-kock har inte gjort mig mer nyfiken på att göra det själv. Dessutom är det ju billigt att köpa. Så jag gick inte ens själv och köpte mig ett sushi-set till just mig själv.



För några helger sedan hade jag och E en helg ihop där vi gjorde en massa saker som man tänker att man ska göra men som aldrig blir av att man gör. Dock gav vi oss på både bärplockning, kulturellt slotts-besök och även sushi. Sushi-tillagningen tog 2 timmar från grund till första munsbiten. Vi gjorde både maki och vanliga lax-, tigerräkor och avocadobitar.



Så idag har jag gjort det igen! Men idag på egen hand. Denna gången ville jag bredda mig lite och göra min absoluta favorit – inside out. Inte helt lätt och jag tror jag i framtiden håller mig till maki med inside outs ingredienser.

Jag sa för några inlägg sedan att jag ska göra en A4:a med mina mål. Jag har ännu inte börjat på denna listan. Och det kommer nog ta ett tag. Jag vet inte hur jag ska bygga upp den ännu.

Men för några månader sedan började jag på en annan viktig lista som aldrig kommer ta slut. Eftersom jag är en aning naiv eller riskkalkylerande så handlar det om alla mina saker. En långa lista på all jag äger och har hemma. Efter att listan nu är halvklar så skulle jag läggai n lite kläder i garderoben efter att ha kollat igenom den också. Och vad händer. De nytvättade strumporna fårn igår var nu parlösa. Tre stycken saknar älskare!!!

Igår var det en av säkert 3 eller 4 värmeböljor denna sommar. Jag hade inte så stor lust att vara ute i solen, ville inte ligga och steka på en klippa. Så jag kom på att jag gillar inte sommaren. Jag hoppas att den är över nu. Våren är mycket skönare. Hösten är mysig. Men vinter gillar jag inte heller för då fryser jag hela tiden och allt är mörkt.

Senaste veckan har jag funderat på att sätt upp riktiga mål. För i ungefär ett år har jag inte haft några mål och senaste månaderna har jag inte känt att jag haft några drömmar heller. Jag tror att det är väldigt viktigt att både ha mål och drömmar i livet. Det är vägen just till sina mål och drömmar som är intressant, stimulerande och rolig.

Så jag ska göra minst en A4-sida med olika typer av mål som bland annat ska innehålla kärriärmål, personliga mål, kroppsliga mål, psykiska mål. Sedan kan man ju lägga till lite torra mål då det gäller ekonomin och det ska jag fördjupa med inköpsmål som till exempel när jag ska kunna köpa mig en ny Mac och längre fram även en lägenhet. Och innan jag sätter det målet blir målet att gå till banken!

Jag vill nog tipsa fler att sätta upp liknande mål. Jag tror att man lätt blir mållös när man klarat av grundskolan, gymnasiet och efter det även någon typ av påbyggnadsutbildning. Jag har hittills klarat av mina oskrivna naturliga mål i livet. Nu ställer jag höga krav på mig själv att ha klart detta innan 30 september, vilket kan tyckas lång tid men jag tänker inte plöja igenom varenda punkt på en kväll.

Kl. 11:00
Inte på grund av att jag har tråkigt eller lite att göra. Tvärtom har jag en hel del upp över öronen. Och kanske är känslan och mitt tidsperspektiv en förklaring till hur mycket jag får gjort.

Kl. 15:40
Men gud vad klockan går sakta. Jag har inte fått mycket gjort eller egentligen har jag det. Men allt tar så himla lång tid. Men om drygt en timme kan jag åka hem med flaggan i topp. Äta räksallad med P vid havet på det mysiga kafeet i solen.

Det händer mycket märkliga grejer häromkring, och vissa grejer händer inte alls.
Efter att låset till gården har varit krångligt i typ en månad och då någon smart typ till en början försökte rätta till det men förvärrade situation så harj ag tagit saken i egna händer.
Det är nu helt omöjligt att släppa in folk via porttelefonen, man får springa ner och öppna. Koden funkar inte att öppna med heller utifrån utan det är nycklar som gäller. Så jag anmälde detta via internet och felanmälan på Poseidon i början av semestern när jag tröttnat på dörren innan någon "rättade till" låset. Men idag ringde jag min trevliga och hjälpvänliga huvärd som för övrigt också är smålänning. Han visste inte något om saken. Det var inte heller fixat när jag kom hem efter jobbet.

Nyss kom jag hem från min promenad nu ikväll som avslutades intressant. Min pianoplinkande granne kom ut via soprummet ut mot gatan, jag kan förstå om hon tycker det är jobbigt att öppna den konstiga dörren ut från gården. Men att gå igenom soprummet – överdrivet, äckligt och skumt kallar jag det. Och om hon mot förmodan tog den vägen för att hon slängt sopor så tycker jag att det också var märkligt. Själv drar jag upp sopdörren inne från gården, slänger in min soppåse i närmaste kärl och släpper igen dörren – och allt detta händer på en millisekund! Soprummet är inte så charmigt att man väljer att gå igenom det på väg ut mot gatan. Dock hade hon en stor påse i famnen, för att slippa se mitt hatobjekt i ögonen så undvek jag att glo för mycket. Men jag kom att tänka på att hon kanske är en typ av "bag-lady".

Första dagen var kul, andra dagen var kort, tredje dagen var tråkig. Hade en bra tanke första dagen efter semestern – 350 dagar skulle gå fort. Jo, visst, om man har kul går tiden fort. Och första dagen kan man rida på att man kommit tillbaka från semestern precis och är lite seg i musarmen, glömt allt vad jobbet innebär och är lite lullig från sommarens rosé.

Efter tre dagar och på den fjärde då man är ensam i sin roll när alla gått på semester gäller det att shapa upp sig. Som tur är kände jag lite flow nu i eftermiddags innan jag gick hem. Lusten för DR-produktion väcktes lite mer till liv och utmaningar kom in. Höstens övriga produktioner är också väldigt roliga sådana.

Nu känner jag mig plötsligt yr igen. Har inte varit yr på över en månad och provresultaten som kom hem nästan en månad efter provtagning, i slutet av förra veckan, visade sig vara normala. Vilket känns skönt – men yrsel är oskönt.

Idag har jag för första gången på flera året varit och färgat håret hos frisören. Efter mycket tjat från min frisör, V, så gick jag innan sommaren med på att hon skulle få göra slingor i augusti. Efter mycket prat om hur vi skulle lösa allt för att få en naturlig look och inte randig men även gjort med hätta så blev vi nöjda båda två. V är så himla duktig även om hon själv hävdar att det är som ett lotteri att färga håret och denna gången var det tur. Skickligt, kallar jag det!

Före:                                                                       Efter:

          

Kan verka som att ingenting har skett efter 2 timmar och 1000 kroner mindre. Men det solblekta är utbytt mot lite mörkare naturligare resultat. Lite guldiga slingor men även ett par ännu ljusare slingor ligger i för mer effekt.

Jag måste dit inom 2 månader igen för Vs mage bara växer och växer och från November eller December är hon mammaledig i minst 5 månader. Finns ingen bättre frisör för mig nu så det blir 5 långa månader!

06:10 i morse ringde klockan efter 34 dagar semester och en klockan som inte ringt innan kl 08.00. Jag trodde att det skulle vara både svårt att somna och att stiga upp. Svårt att somna var det men inte ovanligt svårt. Var halvvaken på morgonen och tyckte allt flöt på riktigt bra. Framförallt när jag började höra hur regnet smattrade mot balkonggolvet och fönsterna mot gatan.

Väl på jobbet fick jag precis det glada och roliga välkomnandet man bara kan få av C. Efter en stund kom även P och hon varl ika härlig som vanligt. Vi hade inte så mycket att göra idag, särskilt inteo m man ska jämföra med förra veckan då jag tror att det var ritkigt hektiskt för P som var ensam originalare i Fort knox.



Då det började tyna på jobb gjorde jag lite privata grejer, fixade en tavla till bror som han ska ge bort i doppresent. Jag skissade även ihop en header till E´s blogg, även om hon inte bett om det, men efter att ha hittat snygga brushes i lördags natt så kunde jag inte låta bli. Jag tyckte att brushen Polaroid passar hennes blogg så bra!

Jag gillar mitt jobb enormt mycket nu! Känns så skönt att omges av härliga, trevliga och avslappnade människor. De 350 dagarna som är kvar till nästa sommarsemester kommer nog gå fort om det ska vara så kul som det var idag.

Efter en lång dag fortsatte kvällen med lite stress och jag valde snabbaste alternativ till Linné. Jag hoppade upp på cykeln och i motvind togj ag mig mot båten för att åka över till fastlandet. 30 min senare var jag framme hos E och J där även P var. Dock trodde jag inte att vägen dit skulle bli så lätt. Platformen som båten stanna mot låg säkerligen 1 meter högre mot vanliga fall och den gungade otroligt mycket. Jag såg framför mig hur jag skulle behöva lyfta ner cykeln till någon en meter ner som tog emot den och så samma visa vid ändhållplatsen fast tvärtom. Men av stormvindarna var självklart även båten högre upp. Och istället började jag oroa mig för att bli sjösjuk när jag väl kommit in i båten med vingliga steg på högklackat.



På bara 6 minuter tog jag mig från mitten av Linné till Rosenlund och rätt som det var i stormvindar var jag över på ön igen. Varken sjösjuk eller efter att behövt lyfta på och av cykel. Som ovan båtresenär och inlandssvensk har jag nu blivit ett par upplevelser och erfarenheter rikare och är oerhört glad att jag inte yttrade mig muntligt om mina skrämmande funderingar. Oron i blicken såg nog ändå en hel del till folk omkring mig.