Hem - hemma, Tur och retur
I fredags eftermiddag satte jag mig på tåget för att åka hem. Hem till mor och far.
Jag skulle för en gång skull besöka bistron på tåget. Jag rör mig ogärna mellan vagnarna, särkilt numera då de satt in 1900-talets vagnar mellan mina destinationer - igen. Jag hade tur då en lite kille gick framför mig och banade väg mellan de läskiga och skakiga ihopsättningarna. Väl framme vid bistron verkade kön gå åt alla håll. Jag ställde mig ock i rätt ända, men lillkillen ställde sig i den andra. Jag läste grundligt på menyn vad jag skulle växla in mot mina värdecheckar. Efter tre personer framför mig är det min tur. Energimål för fröken - med varm choklad.
Kassörskan börjar då få problem med kassan, datorn plingar varningsljud och hon blir mer frusterade efter alla försök att få upp kassalådan. Men jag vinkar med min värdecheck som ändå inte går att få växel på. Och efter jag gått ett par steg ber hon de som väntat efter mig om ursäkt för att hon måste stänga bistron.
Lillkillen springer tätt efter. Och jag börjar fundera om jag ska vara så schysst och fråga om han vill ha något på min SJ-bricka. Men jag tar och håller trut och känner mig dummast i världen. Det var egetnligen han som skulle fått den sista beställningen men det blev inte han för han ställde sig i fel sida av kön.
På vägen från hem till hemma gör jag samma sak igen. Beställer samma sak - fast denna gången fick jag även en lite mjölkchoklad också.
När jag sitter där och läser sida efter sida i tredje boken av Gossip Girl och några avsnitt om Blair's försök att skriva uppsats om Audrey Hepburn så känns det som det är 1930-tal och allt är svartvitt. Det är antagligen det gammalmodiga tåget som framkallar känslan.
Tidigare under dagen har jag startat min andra blogg. Den kommer bli mer nichad och har inspiration från mina favoriter inom tjejserier och skribenter i just dessa serier. En dröm är så klart att den ska bli lika stor som mina inpirationskällor, men det är som sagt en dröm.
Jag skulle för en gång skull besöka bistron på tåget. Jag rör mig ogärna mellan vagnarna, särkilt numera då de satt in 1900-talets vagnar mellan mina destinationer - igen. Jag hade tur då en lite kille gick framför mig och banade väg mellan de läskiga och skakiga ihopsättningarna. Väl framme vid bistron verkade kön gå åt alla håll. Jag ställde mig ock i rätt ända, men lillkillen ställde sig i den andra. Jag läste grundligt på menyn vad jag skulle växla in mot mina värdecheckar. Efter tre personer framför mig är det min tur. Energimål för fröken - med varm choklad.
Kassörskan börjar då få problem med kassan, datorn plingar varningsljud och hon blir mer frusterade efter alla försök att få upp kassalådan. Men jag vinkar med min värdecheck som ändå inte går att få växel på. Och efter jag gått ett par steg ber hon de som väntat efter mig om ursäkt för att hon måste stänga bistron.
Lillkillen springer tätt efter. Och jag börjar fundera om jag ska vara så schysst och fråga om han vill ha något på min SJ-bricka. Men jag tar och håller trut och känner mig dummast i världen. Det var egetnligen han som skulle fått den sista beställningen men det blev inte han för han ställde sig i fel sida av kön.
På vägen från hem till hemma gör jag samma sak igen. Beställer samma sak - fast denna gången fick jag även en lite mjölkchoklad också.
När jag sitter där och läser sida efter sida i tredje boken av Gossip Girl och några avsnitt om Blair's försök att skriva uppsats om Audrey Hepburn så känns det som det är 1930-tal och allt är svartvitt. Det är antagligen det gammalmodiga tåget som framkallar känslan.
Tidigare under dagen har jag startat min andra blogg. Den kommer bli mer nichad och har inspiration från mina favoriter inom tjejserier och skribenter i just dessa serier. En dröm är så klart att den ska bli lika stor som mina inpirationskällor, men det är som sagt en dröm.
Kommentarer
Trackback
