emisens

Sent om sides pinnade jag för 30 minuter sedan ner till Simons Hembageri. Det enda stället jag köpet bröd på numera och 1,5 år tillbaka. 10 frallor för 25 kr brukar det bli. I dag var de med linfrö slut så jag fick bestämma mig för rågfrallor och frallor med havre och russin i. Den äldsta tanten av de 5 personer som jobbar i bageriet kom ut från själv bagardelen. Hon är så härlig. Man får vara tydlig med vad man ska ha och strax efter hon tagit en pappåse så har hon redan glömt av vad jag sagt. "5 med råg och 5 med russin". Sedan gäller det att knipa med munnen. För avbryter man henne med en fråga så minns hon inte hur många hon lagt i påsen. Efter att hon i dag lag i 10 st, 5 av varje, så lägger hon ner den lilla tången och jag ser hur hon funderar. Hon har upp tången igen och lägger i det 2 sista med russin i påsen och i det närmaste viskar "du får de på köpet". Och detta fenomen händer så ofta så numera vägrar jag att ta emot frallorna gratis och det har jag sagt till henne innan. Efter att jag lämnat fram 40 kr ger hon 15 kr i växel men jag lägger tillbaka 5 kr på kassapparaten trots att hon inte vill ha den. "Man ska ta emot det man får" säger hon tyst och ledsamt. Jag överöser henne beröm över deras goda frallor. Och hon säger att honkanske inte kommer ihåg det till nästa gång, att jag inte tog de gratis.

Sedan hör ju till saken att jag har lite dåligt samvete mot hela bageriet. Igår var jag ute på promenad/jogging vid kl 06.00-06.40. När jag kom fram till bageriet så stod en mystisk man där vi cykeln som någon av personalen cyklat dit på. Det såg ut som om han försökte få upp ett cykellås, jag vågade inte göra något, jag tänkte knacka på på bageriet på baksidan men tänkte att det vore pinsamt om det inte var någon cykeltjuv. Ingen bra människa igår!

Nu har precis vinjetten av danska serien Livvakterna svischat förbi. Jag som först trodde det var svenska filmen som skulle visas. Men jag gillar danska serier så det är helt okej.



Intressant i vinjetten är att man får se vilka som spelar. Lätt känner man igen mer än hälften. Och det är de som alltid är med i danska stora serier eller filmer. Man kan väl inte kalla svenska skådespelareliten stor men den danska måste vara minimal och många verkar vara inne i ett monopol på roller.

Me-day började redan igår vid lunch då jag gav mig ut på en springtur. Planen var 4 km. Lagom tycker jag och det tar nästan 30 minuter vilket är alldeles för sakta. Mitt personliga rekord är 5 km på 25 min, dock okuperat.

Eftersom jag förra gången jag gav mig ut för att springa fick avbryta för ryggont så hade jag inte så höga krav igår. Orkade 2,5 km och fick sedan gå 500 m och sedan sprang jag resterande 1 km vilket är det sämsta man kan göra. Det är tungt att börja springa igen efter att man gått en bit.

Idag hade jag inga planer efter jobbet och på det sättet är veckan skön att börja på.
Mentalt förberedd och inspirerad av M på jobbet så tog jag till slut fram:


M puschar mig verkligen med alla sina träningsplaner inför veckan. Och vi har lovat att pusha varandra hela hösten.
P ringde igår och hade fått för sig att vi skulle ingå ett vad – bestående av att springa Göteborgsvarvet nästa år. Aldrig sa jag. Vårruset kan jag gå med på. Det är 5 km och det vet jag att jag klarar. Då pustade hon. Hon som kommit med idéen att springa hela 21 km. Vilket hon inte visste att Göteborgsvarvet är. En halv maraton – in my dreams.

Pratade med min mamma efter jag kom hem från jobbet och under tiden jag värmde upp kvällsmat och åt kvällsmaten. Plötsligt när jag var mätt och god efter att ätit min kvällsmat så säger hon: Ja då kan du ju ta dig en chokladbit.
Tusan, jag hade glömt en massa varor plus toalettpapper i bilen som jag hade handlat på lunchen. Inklusive chokladen, så om det skulle bli lite fredagsmys med choklad så fick jag pinna ner till bilen.


     

I påsen fanns inte bara choklad – vilken jag än så länge hoppar ikväll. Nyttigt fredagsmys är denna dagens signum.
På Fruktcentret vid jobbet inhandlades på lunchen fina bigaråer, ännu finare gula och röda plommon och champinjoner, fast sistnamnda ingår inte i fredagsmyset även om det är en favorit. I mat i alla fall.

Vi får väl se hur länge mina två Mr Bounty och även två Miss Milky Way ligger kvar på fatet.

Åkte hem med bussen för en timme sedan. Inte mycket folk på 126:an till Hjuvik. Men någon på bussen gjorde så det osade banan. Den lukten känner jag igen. Skulle vilja smaka på en banan och se om det är lika gott som jag minns smaken. Sådär lite lätt grön som precis blivit gul – har för mig att den perfekta bananen är färgad så.





För drygt 4 år sedan åt jag min sista banan, 10 maj 2005 var det. Ovan syns jag inringad lite svagt med rött då jag sprang vårruset för första gången. Och väl i mål efter 5 km och drygt 25 minuter så slängde jag i mig både kexchoklad, banan och soyadryck. På väg mot bilen och färden hem så började mina läppar att svullna. Efter akutbesök och hemlängtan hämtade min mamma mig dagen efter med snyggt lite botox-injicerade läppar, en adrenalin-spruta rikare och banan-förbud. Så nu blir jag bananas när jag känner banandoft och inte får äta det. Eller när man är hungrig på jobbet och behöver ett mellanmål – man blir bananas!

.. busschaufför det är en man med sviktande humör.

Det är ju helt klart så att man hamnar i bussar med alla möjliga chaufförer. Ibland kör de som idioter och tycker att det är bättre att köra in tid än att komma fram helskinnad och utan spyreflexer. Och ibland, som nu på morgonen, så hamnar man i bussen med sin favoritchaufför. Då behöver man inte tänka på en eventuell illamående-attack på väg till jobbet. Tvärtom undrar man när sjutton man ska komma fram för han kör såååå saaaaaktaaaaa. Men jag gillar det!

För några år sedan önskade jag mig ett sushi-set att äta på i födelsedagspresent. Detdär sushi-setet fick jag aldrig, men jag fick en bok och en massa pinnar i plast. De sushi-tingen gjorde kanske att jag blev mer och mer emot att göra sushi själv. För plötsligt insåg jag hur svårt det är att göra sushi. Och att senare även hört att det tar mellan 6 och 10 år att bli en riktig sushi-kock har inte gjort mig mer nyfiken på att göra det själv. Dessutom är det ju billigt att köpa. Så jag gick inte ens själv och köpte mig ett sushi-set till just mig själv.



För några helger sedan hade jag och E en helg ihop där vi gjorde en massa saker som man tänker att man ska göra men som aldrig blir av att man gör. Dock gav vi oss på både bärplockning, kulturellt slotts-besök och även sushi. Sushi-tillagningen tog 2 timmar från grund till första munsbiten. Vi gjorde både maki och vanliga lax-, tigerräkor och avocadobitar.



Så idag har jag gjort det igen! Men idag på egen hand. Denna gången ville jag bredda mig lite och göra min absoluta favorit – inside out. Inte helt lätt och jag tror jag i framtiden håller mig till maki med inside outs ingredienser.

Igår var det en av säkert 3 eller 4 värmeböljor denna sommar. Jag hade inte så stor lust att vara ute i solen, ville inte ligga och steka på en klippa. Så jag kom på att jag gillar inte sommaren. Jag hoppas att den är över nu. Våren är mycket skönare. Hösten är mysig. Men vinter gillar jag inte heller för då fryser jag hela tiden och allt är mörkt.

Kl. 11:00
Inte på grund av att jag har tråkigt eller lite att göra. Tvärtom har jag en hel del upp över öronen. Och kanske är känslan och mitt tidsperspektiv en förklaring till hur mycket jag får gjort.

Kl. 15:40
Men gud vad klockan går sakta. Jag har inte fått mycket gjort eller egentligen har jag det. Men allt tar så himla lång tid. Men om drygt en timme kan jag åka hem med flaggan i topp. Äta räksallad med P vid havet på det mysiga kafeet i solen.

Första dagen var kul, andra dagen var kort, tredje dagen var tråkig. Hade en bra tanke första dagen efter semestern – 350 dagar skulle gå fort. Jo, visst, om man har kul går tiden fort. Och första dagen kan man rida på att man kommit tillbaka från semestern precis och är lite seg i musarmen, glömt allt vad jobbet innebär och är lite lullig från sommarens rosé.

Efter tre dagar och på den fjärde då man är ensam i sin roll när alla gått på semester gäller det att shapa upp sig. Som tur är kände jag lite flow nu i eftermiddags innan jag gick hem. Lusten för DR-produktion väcktes lite mer till liv och utmaningar kom in. Höstens övriga produktioner är också väldigt roliga sådana.

Nu känner jag mig plötsligt yr igen. Har inte varit yr på över en månad och provresultaten som kom hem nästan en månad efter provtagning, i slutet av förra veckan, visade sig vara normala. Vilket känns skönt – men yrsel är oskönt.

Idag har jag för första gången på flera året varit och färgat håret hos frisören. Efter mycket tjat från min frisör, V, så gick jag innan sommaren med på att hon skulle få göra slingor i augusti. Efter mycket prat om hur vi skulle lösa allt för att få en naturlig look och inte randig men även gjort med hätta så blev vi nöjda båda två. V är så himla duktig även om hon själv hävdar att det är som ett lotteri att färga håret och denna gången var det tur. Skickligt, kallar jag det!

Före:                                                                       Efter:

          

Kan verka som att ingenting har skett efter 2 timmar och 1000 kroner mindre. Men det solblekta är utbytt mot lite mörkare naturligare resultat. Lite guldiga slingor men även ett par ännu ljusare slingor ligger i för mer effekt.

Jag måste dit inom 2 månader igen för Vs mage bara växer och växer och från November eller December är hon mammaledig i minst 5 månader. Finns ingen bättre frisör för mig nu så det blir 5 långa månader!

06:10 i morse ringde klockan efter 34 dagar semester och en klockan som inte ringt innan kl 08.00. Jag trodde att det skulle vara både svårt att somna och att stiga upp. Svårt att somna var det men inte ovanligt svårt. Var halvvaken på morgonen och tyckte allt flöt på riktigt bra. Framförallt när jag började höra hur regnet smattrade mot balkonggolvet och fönsterna mot gatan.

Väl på jobbet fick jag precis det glada och roliga välkomnandet man bara kan få av C. Efter en stund kom även P och hon varl ika härlig som vanligt. Vi hade inte så mycket att göra idag, särskilt inteo m man ska jämföra med förra veckan då jag tror att det var ritkigt hektiskt för P som var ensam originalare i Fort knox.



Då det började tyna på jobb gjorde jag lite privata grejer, fixade en tavla till bror som han ska ge bort i doppresent. Jag skissade även ihop en header till E´s blogg, även om hon inte bett om det, men efter att ha hittat snygga brushes i lördags natt så kunde jag inte låta bli. Jag tyckte att brushen Polaroid passar hennes blogg så bra!

Jag gillar mitt jobb enormt mycket nu! Känns så skönt att omges av härliga, trevliga och avslappnade människor. De 350 dagarna som är kvar till nästa sommarsemester kommer nog gå fort om det ska vara så kul som det var idag.

Har precis idag konstaterat att cdet funkar inte att stiga upp kl 11 på dagen. Det innebär ju att halva dagen har gått.
Men nu ikväll när jag praktiskt skulle göra något åt detta och gå och lägga mig vid 22 så gick det inte att somna efter att diverse saker stört mig, som SMS och grannar.

Satte på datorn för en stund sedan. Och nu slog det mig att jag skulle Googla på sömnvårigheter. Fick upp vaknapigg.nu som första rubrik. Intressant. Men nu blev jag trött av den hemsidan för den var så tråkig och hade för långt test att göra när man vill somna genast,

Lägger upp inlägg idag då bloggen var lite konstigt i natt vid 02:30.

Lördagkvällen började med en mycket god och trevlig räkmiddag med D och P. Vidare in i vardagsrummet tog djupa samtal om begravningar och uppdelning runt seperation vid. Men även om integritet och i det följde inte så konstigt frågan om integriteten genom Facebook eller den öppenhet man då har till folk i allmänhet. Men man väljer alltid själv hur öppen man ska vara kan man avsluta en lång och hetlevrad debatt med.



Mycket snack och lite verkstad under kvällen och däribland mitt uttalande om att rökning är osocialt. Dessvärre hade jag inte tidigare under kvällen i minne att jag under veckan tänkt göra något för A non smoking generation. Men nu kom ju den tanken upp igen och jag blir mer och mer intresserad av det.
P har bestämt att hon ska sluta röka när hon börjar plugga i höst och i och med att ingen tror på att hon kommer göra det så har hennes glöd i att motbevisa nu blivit ännu mer het.
Ingen utgång blev det inte även om jag verkligen laddat för det hela dagen och löningshelg och allt vilket säkert hade gjort det mer livat på stan.

Tog taxi hem för en gång skull, då sista bussen gått för länge sedan. Tänkte fråga telefonisten då jag ringde efter taxin om man kunde få en kvinnlig chaufför men jag vågade inte och det skulle bara utmana ödet än mer tänkte jag. Men fem minuter innan taxin skulle anlända ringde en kvinna upp mig och det var en Sonja som skulle köra mig hem. Trevligt och pust, vilken lättnad! P erbjöd mig visserligen att sova över då hennes bättre hälft inte var hemma men det är alltid skönt att vakna upp hemma. Så kunde man ju fixa iordning sig på sitt eget lilla sätt innan man kryper ner. Som bilden visar, skinande blank av både serum, ögoncreme och nattcreme. Men nu får jag mest panik av att bloggen inte funkar. Har väl helt enkelt lyckats bli beroende nu på semestern, det kan verkligen konstateras om man bloggar efter en lång dag kl 02:45.

Fick hem nr 9 av DV i sent en vardag denna veckan.
Jag kikade lite snabbt i den och såg denna ring som Annika Sörenstam har designat:

Jag skulle vilja kalla den för en ren och skär kopia. Jag har nämligen velat ha en liknande, dock i rött guld. Jag sprang på en liknande i rött guld på ett hotall i Ras Al Kaimah, december 2007. Och kan det vara så att Annika Sörenstam sett denna liknelse från smyckesmärket Damas.

Jag minns ringen så väl för jag vågade inte fota rakt in i hotellets smyckesmontrar där man kunde se ringar för mellan 5 000 och 50 000 SEK. Jag tycker det är riktigt tråkigt att en så framgångsrik sportmänniska och snart affärskvinna inte kan hitta sin egna stil och linje.

Här bredvid syns en annan av Damas ringar, det är inte den jag såg december 2007 men den påminner lite om ovan också.

Damas är ett märke drån Förenade Arabemiraten och Dubai. Ett land och en stor golfstad som Annika Sörenstam besökt både en och två gånger kan jag tänka mig.

Den övre ringen har en skandinavisk enkelhet som den arabiska självklart inte förmedlar. Men inspirationskällan är klar som vatten.

.. och landsbygdsfenomen. Skulle detta inlägget kunna heta. För efter knappt ett dygns vistelse mitt i Småland ger jag mig ut på 20 km lång cykeltur. Jag hinner knappt cykla sisådär 2 km förrän första hindret kommer, det är dock inte så oväntat eftersom det har funnits en bom in till grusvägen i ett par år nu. Men bara där visar den gamla skogägaren, Koskull, att på min mark är man inte om man inte får. Men jag ger mig inte utan hoppar av cykeln och traskar bland sten och stock med min moutainbike bredvid mig. Och under resterande cykeltur genom skogen inser jag att inte bara bommen ska få motionärer att välja annan väg då han lagt ut gigantiskt grus på vägen så jag har skakskador när jag närmar mig slutet och skogsvägen dela sig i tu. Jag väljer den minst steniga vägen. Och inte nog med hittills övervunna hinder. Rätt som det är utbrister jag i ett NEJ! för då ligger ett träd mitt över grusvägen. Som tur är var det inte den största delen av trädet och jag beslutar mig för att bära över cykeln.